Gymnasiearbetet CHECK!

Förra veckan bestod av massa förberedelser inför denna veckan, gymnasiearbete stod på schemat. Vi hade som uppgift att göra två arbeten som tydde på floristiskakunskaper vi lärt oss under gymnasietiden.

Som alltid får jag ångest, jag vill prestera så bra som möjligt. Och ja jag går ju inte den enkla vägen som man kanske borde göra. Jag har grunnat och tänk på vad jag vill göra sen första dagen jag började gymnasiet. Jag bestämde mig för att göra en hängande bordsdekoration. Jag sågade, floratejpade och limade fast snöre på provrör, ca 30st. Det tog tid och det var sena kvällar men det var värt allt slit det var. I tisddags satte jag på i bilen och åkte mot Tvååker, klockan sex. Det var en tidig morgon men energin fanns där. Jag skyltade upp allting och gjorde klart mina arbeten. Jag kände en otroligt lättnad när jag satt i bilen hemåt igen. Allt stöd och hjälp jag fått av personer runt om mig är jag jätte tacksam. Men den stora dagen var i torsdags. Jag var på skolan vid 8, klockan 9 bedömdes mitt arbete. Jag skulle säga så mycket som möjligt om mina arbeten på minsta tiden. Jag vet inte ens vad jag sa men när jag väl fick den där kramen av min lärare och när hon sa "Det klart du är godkänt", det minns jag och kommer nog minnas i många år. "Det märks att du lagt ner mycket planering på dina arbeten, det finns en klar rödtråd mellan alla arbeten. Och alla dina deltaljer är jätte fina." Att få komplimanger för man gör något bra är värdefullt för en tjej som har världens dåligaste självförtroende. Att bli godkänd innebär inte bara ett yrkesbevis utan också ett tecken på att jag kan det jag vill jobba med och att jag är fasen bra på det. Det är nog det viktigaste för mig. Jag hade aldrig klarat detta utan alla som hjälpt mig och funnits som stöd. Så kul att få så många grattis sms och att folk tycker jag är duktig. Känns som jag svävar på moln, haha! Här kommer då bilder på mina arbeten. En hängande bordsdeokration.

En bordsdekoration uppbyggd från oasis. En rundbunden bukett i rede.